therese sandström

Varför bryr jag mig så mycket om andra ibland? Önskar att jag kunde släppa andras problem, jag har nog att reda upp mina egna. Och varför är det alltid jag som har dåligt samvete, trots att jag inte gjort nåt fel? Som jag skrev tidigare, jag kan bara va mig själv. Det borde räcka. Jag önskar jag släppte saker, inte ältade så mycket. Jag önskar att jag tog lite risker, var lite galen ibland. Jag är nog för feg, vilket resulterar i detta. Matchen känns förlorad för min del? Önskar att jag hade bättre tålamod.... Önskar att jag inte gav upp så fort det tog emot. Men det är just det jag gör, ger upp. Känner mig oönskad. Jobbig. Hur ska jag orka anstränga mig utan att TÄNKA? Jag tänker för mycket. För att sammanfatta skulle jag väl kunna säga att jag önskar att jag tänkte mindre. Jag går framåt men står kvar på samma ställe. Inuti mig händer mycket som knappast märks. Jag vill bara kunna gå på första tanken och köra på den. Men istället ältar jag. Om och om igen. Jag kanske skulle varit nån annan? Skulle nån velat ha mig då? Tiden får utvisa. Tills dess ska jag reda upp allt (men det säger jag ju alltid?). Nu ska jag släppa allt, gå och sova och låta morgondagen bli avslutet på detta kapitel och framförallt detta år. Ännu ett år har seglat förbi och jag har gått halva tiden på gymnasiet. Ska iaf släppa ALLA tankar imorgon, och bara leva livet. Kommer ha några av mina bästa vänner omkring mig, plus en hel del annat roligt folk. It's time to let this go, eller hur?