therese sandström

Sitter här i väntan på att få fara till ishallen för första ispasset sen i mars. Läste igenom massa gamla inlägg och då insåg jag en sak. Jag har slösat bort två år av mitt liv på att försöka va så perfekt som möjligt inför en kille. Varje ord han sa till mig trodde jag var nåt speciellt. Jag var helt blind och förstod inte att det faktiskt inte var menat som mer än en vän. Tänk att jag var så blind. Dock tycker jag fortfarande att den här killen är den finaste i världen.. Men man lär sig med tiden. Nu känner jag inte alls likadant som tidigare trots att alla minnen gör mig så otroligt glad! Förstå då hur glad jag måste ha varit då.... Helt uppe i det blå..

Nu ska jag iaf byta om och så småningom dra mig mot ishallen. Det känns faktiskt helt overkligt. En ny vinter snart.. Sommaren gick alldeles för fort.. Sen missar jag idol ikväll också, skit :(

Men men. Skriver sen. Puss.