therese sandström

Blir återigen påminnd om vad ruta 1 innebär. För dit kommer jag ständigt... Det är som en djup jävla grop som jag aldrig tar mig ur. Jag lyckas ständigt lura mig själv att det kanske finns ett hopp och en mening att hålla fast. Rädd för att se vad som finns ovanför gropen kanske? Jag vet inte ens själv vad det beror på och jag fattar inte att jag inte klarar av att gå vidare. Ska det va så jävla svårt? Jag har ältat det här ut och in i över 2 år. 2 jävla år. Fatta hur mycket tid jag har slösat bort på något som visar sig helt meningslöst? Okej, jag fattar själv att jag inte borde fortsätta, men jag kan inte sluta hoppas. Men jag måste fasen ta tag i det här nu, för jag säger bara det. JAG ORKAR INTE LÄNGRE. För min egen skull är det dags att ge upp nu, nåt jag borde gjort för längesen.

---

Har nyss kommit hem från träningen. Ska duscha, göra en smoothie och se det sista av Sverige-USA med pappa. Sen är det nog sängen som gäller. Imorgon är min sista dag innan helg! GALET SKÖNT.

Saknar det.. Typ det bästa stället man kan va på.