Turn it off.
Nu har jag varnat dig. Det bränner bakom ögonlocken och det gör faktiskt så förbannat jävla ont. Det bråkas inom mig. En del säger att jag faktiskt borde vara ledsen, den andra säger ryck upp dig. Jag hatar att jämföra mig med andra. Men ändå så är det något jag ständigt gör. Oftast förlorar jag matchen, och jag har tryckt ner mig själv. Allt för ofta blir det såhär. "Hon är mycket snyggare än mig." "Hon har så många killar efter sig". Osv. Ibland har det faktiskt gått så långt att jag börjat jämföra umgängeskretsar, men egentligen, hur kan jag?! Hur kan jag ifrågasätta mina underbara vänner? Hur kan jag jämföra dom med andra? Jag skulle aldrig kunna byta bort mina vänner! Jag är så glad att jag har dom, och som ett test på Facebook sa, jag är inget utan mina vänner. Självklart ett skämt-test. Men egentligen stor sanning i det. Men som sagt, jag skulle aldrig byta bort mina vänner. Istället jämför jag mig själv med dom. Och då inser jag hur många brister jag har. Hur mycket jag önskar jag hade. Hur mycket mina vänner gör, och kan, som inte jag gör och kan. Har många gånger velat vara i mina vänners kroppar. Men sen kommer jag ju på allt jag har, min familj och släkt som jag inte får någon relation till då. Då finns det småsaker jag vill ha. Dens personlighet, dens ögon, dens hår osv. Alltid denna önskan att vara någon annan än den jag är. För vet du en sak? Jag är inte nöjd med mig själv. Mitt självförtroende är inte mycket att skryta över. Spelar ingen roll hur jag försöker, jag hittar aldrig riktigt den där glädjen över att vara mig. Det finns alltid saker jag vill ändra på. Fine, så är det säkert för alla. Men i min värld existerar inte det. Det är bara mig jag vill ändra på. Och ska jag erkänna en sak? Ibland önskar jag att jag inte brydde mig om skolan. Men sen får jag äta upp det. Ibland önskar jag att jag var den som festade värst av alla. Men sen får jag äta upp det också. Hela tiden önskan att inte va mig själv, att va som någon annan. Egentligen hatar jag mig själv för det för jag vet att mitt liv innehåller allt jag behöver. Och jag kommer ändå aldrig kunna ändra på den jag är. Jag vet det. Det är bara så svårt att inse. Hela grejen är att det finns en bakgrund till allt det här och jag skäms för det.. Killar. Det är anledningen. De flesta av mina vänner har någon. Nu vet jag att jag kommer få kommentarer om att det inte är så. Men i mina ögon är det så. När jag går bredvid mina vänner så känner jag att killarnas ögon ligger på mina vänner, och inte på mig. Det handlar om bekräftelse, och det låter säkert jävligt dumt för dig och fine, tyck det då. Men att bara veta om att någon (förutom ens släkt och vänner som kan säga det för att vara snäll) tycker man är bra precis som man är, på både utsidan och insidan. Det är så jävla stort. Och ska jag vara ärlig (det kan jag ju lika gärna när jag har kommit såhär långt) det var jävligt längesen jag kände det så.
Nu har jag sagt så otroligt mycket om vad som pågår i mig. Och ev. kanske jag ångrar att jag publicerade det här sedan. Och isf tar jag bort det här inägget. Å andra sidan är det så skönt att få ut lite tankar..
Du e inte den enda som känner så.. Du e fan modig som våga publicera de.
Hahaha de enda som jag faktiskt va nöjd med mig själv va min näsa och så lyckades jag smacka ner den i betonggolvet så nu e den sne(enligt mig iaf) så jag känner mig jävla duktig
"förutom ens släkt och vänner som säger så för att vara snäll"
Nej nej och åter nej!!! Din släkt och dina vänner säger det för att alla vet vem du är och att du är du och ingen annan.
Alla är unika och du är fin som du är. Det finns inte en som kan ta din plats i varje sig kompisgäng eller släkt. Alla har minst något fint på insidan och utsidan. Du är fin som du är, du är unik som alla andra och jämför ingen med dig själv. Du har så mycket annat som dom andra saknar. Skulle kunna skriva hur mycket som helst ang detta men jag tycker inte det är nödvändigt.
Alla är olika och INGEN kan någonsin ta din plats!! Så för min skull sluta jämföra dig med andra, det blir inge bättre. Tro mig kusin, jag har några fler år på nacken!!
Ring om det är något. Kram
Alltså Therese, du har så fel jag måste säga att du är en snäll tjej även om vi mest syns på fotbolls planen som motståndare ;p Mne snäll det är du och du har verkligen talang jag menar bara på planen, du är snabb du kan dribbla och du vet (eller enligt mig)vad du gör där, du som känenr bollen. Och det är imponerande, ute på plan känner jag mig helt borta och ännu mer när man ser dig komma springades med fotbollen och sån kontroll. För mig är det grymt inspirerande och jag känenr så vill jag också kunna göra, men inte kan jag det!
Det är fan svårt att vara nöjd med sig själv, men om du tänker efter det är flera saker du kan som inte dina vänner kan och det är det du kan som gör dig till just den personen! som dina vänner vill umgås med, varför vissa ser upp till dig och det är det som gör dig speciell! :)
